En tant ringer och frågar om hon har dött. Jag tror att hon skämtar först. Men det är på riktigt. “Hay jäy intäy däy? Va? Hay jäy intäy däy?” (jag tror det är skånska för “har jag inte det?”)
(Men tänk om hon faktiskt hade dött! Tänk om det första man gör när man dör är att ringa 118-nr! Döden känns inte alls som en mysig hoppborg längre.)
*
En ung kvinna ringer och vill omplacera sin hund omgående. Klockan 03:30 på natten. Jag finner inget journummer, utan ber henne kontakta Bagarmossens Djursjukhus för att se om de kan ta hand om hunden över natten. (Hoppas det inte var en dödsdom!)
- Kan du inte ringa Hundstallet imorgon istället?
- Näe jag måste göra det inatt. Jag ska bort imorgon bitti klockan 07.
Japp! Hon talade med skånsk brytning.
